Nattamat i Malmö och London

Sist jag var i Malmö, för några veckor sedan, gjorde jag en sorglig upptäckt. Mix Restaurang på Bergsgatan, som jag de senaste åren tyckt har gjort gatans - om inte stans - bästa falafel har bytt namn och ägare - och någonstans där på vägen verkar förmågan att göra bra falafel också ha försvunnit för, ärligt talat, så var den där falafeln en av de sämsta jag ätit. Ni vet hur campus falafel alltid är så där tråkigt torr och meningslös? I det här läget hade jag nästan föredragit den framför den här som mer än något annat smakade starkt av jul som en följd av att allt för mycket av en, i vilket fall som helst överflödig, kryddblandning letat sig ned i falafelsmeten - och grönsakerna kändes inte helt igenom fräscha. För kanske första gången i mitt liv kunde jag inte äta upp min falafel.

Kanske var den största anledningen att jag grämde mig så mycket över den här incidenten att det var 8 månader sedan jag åt en riktigt bra falafel, och jag hade liksom längtat. Dessutom hade jag skrutit. Skrutit vitt och brett om malmöfalafelns överlägsenhet i förhållande till de tråkiga rullar man ofta drabbas av här. Ingenstans blir Londons tafatta försök att producera bra falafel så tydligt som hos kedjan med det ironiska namnet King of Falafel. Låt mig bara säga att det inte vilar något kungligt skimmer alls över de falafelrullar jag ätit där det senaste året. Dessutom blir man smått ruinerad varenda gång. Runt om i London finns det därför gott om människor jag mött under mina nattvandringar som har fått höra till leda om hur den bästa falafeln finns i Malmö och inte sällan har Mix nämnts i samma andetag. Det var därför jag blev så besviken.

Nåväl, denna grämelse åsido, så finns det faktiskt en sak som London gör riktigt, riktigt bra. Bagels. Östra London har traditionellt haft en stor judisk befolkning och även om många av dem nu har flyttat norrut så lever det kvar två legendariska bagelställen på Brick Lane. De är öppna dygnet runt och för nästan inga pengar alls får man en helt färsk bagel och det finns en rad fyllningar att välja mellan. För vegetarianer brukar priset sällan överstiga £1,10 - och det, mina vänner, är ett fynd! Jag antar att kontentan av den här historien är att man skall hålla sig till det som görs bäst där man befinner sig, men på något plan sörjer jag ändå förlusten av Mix-falafeln.

Falafel och glass - en oslagbar lunch!

Idag öser regnet ner i Malmö och jag jobbar fast alla andra har semester, så jag tänker mig lite drömskt tillbaks på soliga dagar innan kontoret tömdes på folk. Jag vet att jag har klagat en del på lunchutbudet runt Värnhem, men det finns faktiskt ett par vattenhål även här. Ett ständigt vinnande koncept är att köpa med sig en falafel från Falafel no. 1 och sätta sig på Drottningtorget och äta i solen. Sedan avslutar man med en ljuvlig glass från Dolce Cecilia och låtsas att man är i Italien.